Svenskblå anka

Svenskgul anka

Ankor är den domesticerade formen av gräsänder. Ankor föds upp för köttets eller äggens skull. Hanen kallas andrake, drake, andrik eller ankbonde, honan oftast bara anka och ungarna ankungar eller ällingar. Ankor har platta simfötter. Ankor har oftast en orange näbb. Näbbarna är utvecklade för att kunna söka föda under vatten en kortare stund (en anka kan hålla sig under vattenytan i ungefär 2–5 minuter).

Den första säkra domesticeringen av gräsanden skedde i Kina. Där har tama ankor funnits i minst 2 000 år. Bland de egenskaper som gjorde gräsanden möjlig att domesticera var ungarnas möjligheter till prägling på människor troligen viktig. För att egentlig domesticering skall kunna sägas ha skett krävs dock mer än det. Det är från Kina de första bevisen finns på att uppfödning skedde och att ägg medvetet kläcktes fram.

I Rom och Grekland blev det vanligt med tama änder redan kort före Kristi födelse.

Myskankan kom till Europa från Sydamerika på 1500-talet.

I Sverige fanns inga tama ankor före medeltiden. Första gången myskankan infördes till Sverige var omkring mitten av 1600-talet.