Skip to main content

Alpacka

Latin: Vicugna pacos

Släkte: kameldjur, nära släkt med lama, vicuña och guanaco
Ursprung: Anderna i Peru, Bolivia och Chile
Användning: ullproducent, hobby-djur, ”gräsklippare” för slott och koja
Fortplantning: ett föl per år, dräktig ca 11,5 månader
Ull: världens finaste och mest exklusiva ull i alla färger från svart till vitt samt brunt och alla nyanser däremellan
Övrigt: lättskött, mycket intelligent, kan nå en ålder av 20-25 år

Alpackan mäter ca 1 m vid manken och väger som fullvuxen 50-80 kg. Det är ett tystlåtet djur som konverserar med ett hummande läte – ungefär som om man skulle prata med stängd mun.
Alpackan härstammar från Anderna där den lever på 4-5000 m höjd i Peru, Chile och Bolivia, men det finns även mindre populationer i t ex Argentina och Equador. Det är ett kameldjur vars närmaste släkting är den utrotningshotade vicuñan som lever vild i Anderna. Även lama och guanaco är släkt med alpackan. I Peru finns idag ca 2,5 miljoner alpackor (vilket motsvarar 85% av världens alla alpackor), i Bolivia ca 500 000, samt i Chile 600 000.

 Länge var det exportförbud för alpackor men 1984 kom den första alpackan till USA och sedan dess har intresset för alpacka stigit enormt över nästan hela världen och i Europa finns nu ca 30 000 djur. För närvarande finns förmodligen c:a 2000 alpackor i Sverige.


Alpackan och laman domesticerades för 5-6 000 år sedan. Då laman är betydligt större än alpackan utvecklades den till lastdjur medan alpackan med sin makalösa päls främst blev ullproducent. Under Inka-perioden, då sofistikerade avelsmetoder användes, fick man fram extremt hög kvalitet på alpackaullen, som ibland gick under beteckningen ”Inkas guld” och var avsedd endast för de kungliga. Uppfödningen och aveln av alpackor stod på sin höjdpunkt under 12- och 1300-talet.

Alpackor har delad överläpp vilket innebär att de är fenomenala på att välja ut små, goda växter och är extremt skonsamma mot vegetationen. När inkaindianerna första gången såg får kallade de dessa för ”eld-munnar” p g a sättet fåren slet upp Andernas känsliga vegetation. I jämförelse med alpackornas mjuka trampdynor blev också fårens klövar ett hot mot vegetationen.